En tur till bibblan

Igår blev det en liten tur till bibblan och det är väl märkligt att man aldrig kan komma därifrån tomhänt? Visserligen hade jag en reservation att hämta upp men att det sedan blev fyra böcker till är ju.. hmm.. imponerande? Jag hade gärna lånat ännu fler som jag hittade på vägen men man får ju vara lite realistisk också.

Det blev den senaste av Sophia Kinsella, Mitt inte så perfekta liv, samt del 2-5 av serien The Walking Dead. Det var en hel evighet sedan jag läste första delen i serien och sedan dess har jag sett hela TV-versionen också men jag tänkte att jag kanske ser bokserien ur ett annat perspektiv nu. Ah, vi får se!

Helgfrågan v.33

Fredag och dags för helgfrågan hos Mia igen! Denna gång undrar hon följande;

Vad tycker ni om ljudböcker?
Jag gillar ljudböcker och lyssnar ofta på Storytel.  Det kan vara på gymmet, hemma när man städar, innan jag somnar eller på väg någonstans. Det är ett smidigt och enkelt sätt att ”läsa” en bok tycker jag och det finns så mycket att välja på.

Bonusfråga: Vad jobbar ni med?
Jag jobbar som undersköterska på gynekologiska- och palliativa avdelningen på sjukhuset här i Borås, nattetid. Jag bytte arbetsplats i mars/april och trivs som fisken i vattnet.

En smakebit på søndag – Harry Potter och Dödsrelikerna

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu bland annat Harry Potter och Dödsrelikerna av J.K. Rowling.

Handling:
Det sista sommarlovet från Hogwarts är snart slut och Harry Potter väntar otåligt på Privet Drive. Medlemmar ur Fenixorden ska komma och hämta honom och föra honom till en säker plats, utan att Voldemort och hans anhängare får reda på vart han tar vägen. Men när han väl kommit i säkerhet – vad ska han göra då? Hur ska Harry kunna utföra den livsfarliga och omöjliga uppgiften som professor Dumbledore har gett honom?

”Krake, jag skulle… öh… gärna vilja ge dig den här”, sa han och tryckte medaljongen i alfens hand. ”Den tillhörde Regulus, och jag är säker på att han gärna skulle vilja att du fick den som ett tecken på tacksamhet för vad du…”
”Nu gick du väl ändå till överdrift, va?” sa Ron när alfen kastade en enda blick på medaljongen, gav ifrån sig ett tjut av chock och bedrövelse och slängde sig ner på golvet igen.
Det tog dem nästan en halvtimme att lugna ner Krake, som var så överväldigad över att få en släktklenod från familjen Black som en alldeles egen gåva att han blev för svag i knäna för att kunna stå ordentligt.
När han till sist kunde stappla ett par steg följde de honom alla tre till hans skåp, såg honom stoppa in medaljongen i tryggt förvar bland sina smutsiga filtar och försäkrade honom att beskyddet av den skulle stå först på programmet medan han var borta. Sedan gjorde han två djupa bugningar för Harry och Ron och åstadkom till och med en konstig liten ryckning åt Hermiones håll som kunde ha varit ett försök till en respektfull hälsning, innan han transfererade sig bort med sitt vanliga höga pang.

Helgfrågan v.32

Så var det fredag och dags för helgfrågan hos Mia igen! Denna veckan har verkligen gått ruggigt fort men det är väl för att jag har varit ledig. Tiden verkar visst alltid springa iväg då. Hur som, Mias frågor lyder;

Vad ser ni framemot att göra i höst?

Såklart ser jag mest fram emot att renovera vårt kök. Jag har varit enormt trött på det sedan vi flyttade in här 2014 och nu ska det äntligen bli gjort. Om två veckor påbörjas rivningen av det gamla köket och sedan får vi se hur lång tid det kan ta. Det är min pappa som bygger det och han kan ju bara på helgerna eftersom han har sitt vanliga jobb men innan Moas 1-årskalas helgen v.40 ska det i alla fall stå klart. Allt är beställt och klart utom kakel så vi ska ta tag i det med någon dag!

Jag ser ju självklart också mycket fram emot bokmässan i höst!

Bonusfråga: Vad är du svag för i godis eller snacksväg?

Nu har ju inte vi ätit socker sedan nyårsskiftet eftersom vi äter LCHF men innan dess var det garanterat lösgodis. Numera tar jag gärna en ölkorv och snacksar på och brukar också tipsa om kokoschips med havssalt. Supergott!

Veckans topplista v.32 – Frankrike

Då var det ny vecka och dags för en ny av Johannas topplistor. Denna gången är ämnet Frankrike och jag tänkte faktiskt lista franska deckarförfattare som jag skulle vilja prova på.

  1. Fred Vargas och hennes serie om kommissarie Adamsberg borde jag ge en chans.
  2. Alexis Ragougneaus Madonnan i Notre-Dame låter helt klart intressant!
  3. Anne Rambachs Doft av ondska är en nyupptäckt bok på att läsa-listan.

Som ni ser kom jag inte upp i fem för det var ruggigt svårt men jag gjorde i alla fall ett tappert försök!

En smakebit på søndag – Everything, Everything

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu bland annat Everything, Everything av Nicola Yoon.

Handling:
My disease is as rare as it is famous. Basically, I’m allergic to the world. I don’t leave my house, have not left my house in seventeen years. The only people I ever see are my mom and my nurse, Carla.

But then one day, a moving truck arrives next door. I look out my window, and I see him. He’s tall, lean and wearing all black—black T-shirt, black jeans, black sneakers, and a black knit cap that covers his hair completely. He catches me looking and stares at me. I stare right back. His name is Olly.

Maybe we can’t predict the future, but we can predict some things. For example, I am certainly going to fall in love with Olly. It’s almost certainly going to be a disaster.

”Carla, you don’t have to-”
”Shush, listen to me. I’ve been thinking this over. I could see this new thing was weighing down on you, but I know you’re going to be all right.”
”I’m not so sure.”
”That’s OK. I can be sure for both of us. We’ve been together in this house for fifteen years, so I know what I’m talking about. When I first started with you I thought it was only a matter of time before depression would take you over. And there was that one summer when it came close, but it didn’t happen. Every day you get up and learn something new. Every day you find something to be happy about. Every single day you have a smile for me. You worry more about your mother than you do about yourself.
I don’t think Carla has ever said this many words all at once.
”My own Rosa,” she continues, but then stops. She leans back and closes her eyes in the grip of some emotion I don’t understand. ”My Rosa could learn a thing or two from you. She has everything I could give her, but she thinks she has nothing.”
I smile. Carla complains about her daughter, but I can tell she spoils her as much as she can.
She opens her eyes, and whatever was bothering her passes. ”You see, there’s that smile again.” She pats my leg. ”Life is hard, honey. Everyone finds a way.”