Syndafloder av Kristina Ohlsson

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR I SERIEN!

En man hittas skjuten i bröstet, sittande i en fåtölj framför brasan. Märkligt nog bär han sin dotters vigselring på lillfingret. I en annan del av stan söker en begravningsentreprenör efter sin bror. En bror som han verkar vara ensam om att sakna och som han fruktar kan vara borta för alltid. Samtidigt kämpar en kvinna för att inte förlora kontrollen när hennes man blir mer och mer farlig. Tiden rinner snabbt undan och hon får allt svårare att skydda sig själv och sina barn.
Fredrika Bergman och Alex Recht ser samband mellan de olika fallen och leds in i en cirkel av spår där gamla synder kommer tillbaka. Någon lämnar meddelanden till Alex, någon som vill ställa allt tillrätta. Men vem är den anonyme brevskrivaren och varför tycks gärningsmannen alltid ligga steget före?

Det var så himla länge sedan jag läste en bok i den här serien att jag hade glömt vad som egentligen hade hänt men det tog mig inte lång tid att återigen vara med på spåret. Och så efterlängtad den här boken var! Så skönt att komma tillbaka till karaktärerna, till Kristina Ohlssons sätt att skriva och Mirja Turestedts sätt att berätta.

Till att börja med handlar det återigen om flera olika fall som på ett eller annat sätt snörs samman. Trots Alexs och Fredrikas privata problem jobbar de otroligt bra tillsammans men något som jag finner lite märkligt är att de sällan pratar med varandra. Visst, vi har förstått att Fredrika är väldigt inåtdragen och sällan pratar med någon men visst hade hon kunnat berätta om Spencer för Alex? Det hör egentligen inte hit men var något jag tänkte på under i princip hela bokens gång. Varför vilja vara ensam med en sådan tuff sak?

Slutet för mig var lite överraskande samtidigt som att alla bitar föll på plats på något konstigt sätt. Jag ser verkligen fram emot fler delar i serien, för det kommer väl?

Mitt betyg: 4/5

Författare: Kristina Ohlsson
Uppläsare: Mirja Turestedt
Serie: Fredrika Bergman #6
Utgivningsår: 2017
Förlag: Piratförlaget
Lyssnat klart: 31 maj 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Askungar (Fredrika Bergman #1)
Tusenskönor (Fredrika Bergman #2)
Änglavakter (Fredrika Bergman #3)

Paradisoffer (Fredrika Bergman #4)
Davidsstjärnor (Fredrika Bergman #5)

Annonser

Davidsstjärnor

Sedan Paradisoffer lästes av mig förra året har jag läst Ohlssons tidigare böcker i en något märklig ordning. Det har dock inte varit några problem så när jag hörde att en femte del var på gång blev jag mer än exalterad. Jag har haft lite blandade upplevelser av de tidigare böckerna men det är faktiskt karaktärerna som är främsta anledningen till att jag vill fortsätta läsa den här serien.

davidsstjarnor

Titel: Davidsstjärnor
Författare: Kristina Ohlsson
Serie: Fredrika Bergman #5
Utgivningsår: 2013
Förlag: Piratförlaget
Finns hos: Adlibris | Bokia | Bokus | CDON

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Handling:
Utanför Salomonskolan skjuts en förskollärare, och bara kort därefter hittas två små pojkar döda i snön med papperspåsar på huvudet. Alex Recht och Fredrika Bergman har inte många ledtrådar att gå på men samtidigt verkar den gemensamma nämnaren hela tiden bli Israel och myten om Papperspojken. Vem var han? Vad gjorde han? När de frågar pojkarnas föräldrar om detta sluter de sig totalt och tycks undanhålla något. Varför?

Samtidigt har Peder Rydh blivit ny säkerhetschef vid Salomonförsamlingen och den som rekryterat honom, Efraim Kiel, är väldigt nyfiken på morden. Säpos Eden Lundell har dessutom ett förflutet med Kiel och då hon inser att han befinner sig i Stockholm gör hon allt hon kan för att ta reda på all fakta och krossa honom en gång för alla.

Omdöme:
Som ni märkte i handlingen spretar den här historien lite åt alla håll och även om Ohlsson lyckades sy ihop det på slutet kändes det ändå lite väl mycket för min smak. Dessutom gillade jag inte att morden inte blev uppklarade på riktigt. Det var ju egentligen bara en person som visste hur det hela låg till och den personen fick inte säga något.

Det var däremot väldigt trevligt att återigen få läsa om Alex Recht och Fredrika Bergman, trots att jag saknar Peder Rydh. Han var ju förvisso ändå med på ett hörn här men det blir ändå inte riktigt på samma sätt. Eden Lundell var ju med i förra boken, Paradisoffer, så henne känner jag igen sedan tidigare men jag hoppas hon kommer vara med i framtiden också för det är mycket mystiskt kring hennes karaktär.

Hur ska jag då sammanfatta det? Det var en helt okej historia, ganska trovärdig men inte superspännande. Vissa delar gillade jag inte alls men andra bättre så en trea blir mitt betyg och jag känner en liten besvikelse över det. Jag hade hoppats att den skulle vara mycket bättre men jag får hålla tummarna för nästa bok, för det kommer väl fler?

Mitt betyg: 3/5

Tidigare böcker i serien:
Askungar, 2009
Tusenskönor, 2010
Änglavakter, 2011
Paradisoffer, 2012

Änglavakter

Nu har jag äntligen lyssnat färdigt på Kristina Ohlssons ”Änglavakter” och därmed har jag läst Ohlssons alla utkomna böcker än så länge. Här kommer min recension:

Titel: Änglavakter
Författare: Kristina Ohlsson
Serie: Fredrika Bergman #3
Uppläsare: Mirja Turestedt
Utgivningsår: 2011
Förlag: Piratförlaget
Finns hos: Adlibris | Bokia | Bokus | CDON

Handling:
En kvinna hittas styckmördad och begravd i ett skogsområde och tack vare en liten detalj lyckas polisen Alex Recht identifiera kvinnan. Alex team börjar genast nysta i det gamla mordet men snart hittas ytterligare ett lik, på samma område. Hör de samman och på vilket sätt? Samtidigt brottas Alex med förlusten av sin fru och Fredrika Bergman med en sambo som så uppenbart döljer något för henne.

Omdöme:
Tyvärr måste jag säga att detta var den sämsta av Ohlssons böcker. Redan från början var det många karaktärer som man visserligen kände igen sedan tidigare men när de blandades med otroligt många nya blev det lite kortslutning i huvudet på mig. Dessutom fanns det lika många karaktärer som lösa trådar och jag är faktiskt imponerad över att Ohlsson kunde väva ihop det hela till slut.

Det är dock fortfarande en hel del spänning i boken och såklart trevligt att återse Alex Recht, Fredrika Bergman och Peder Rydh.

Mitt betyg: 2/5

Tusenskönor

Dags för min första recension av en ljudbok och det blev ingen mindre än Kristina Ohlssons ”Tusenskönor”.

Titel: Tusenskönor
Författare: Kristina Ohlsson
Uppläsare: Mirja Turestedt
Speltid: Ca 12 timmar
Utgivningsår: 2010
Förlag: Piratförlaget
Finns hos: AdlibrisBokiaBokus

Handling:
En präst och hans fru hittas döda i en lägenhet och bredvid dem ligger ett brev som mannen har skrivit. Det står att han har skjutit sin fru och sig själv för att de inte orkade leva mer efter att deras dotter dött av en överdos men det är något som inte stämmer. Enligt bekanta skulle han aldrig göra något sådant och de känner heller inte till något om att deras ena dotter skulle vara missbrukare. Samtidigt har Ali flytt från sitt hemland Irak i hopp om att få ett bättre liv i Sverige. Tills vidare hålls han inlåst i väntan på uppehållstillstånd. Hör dessa händelser på något vis ihop? Kan de också sammankopplas med en kvinna i Bangkok som blir rånad, bestulen på sin identitet och därefter jagad av thailändsk polis?

Fredrika Bergman, Alex Recht och de andra i utredningsgruppen drar igång utredningen i hopp om att hitta svar på de många frågor som uppkommit. Det hela verkar handla om något mer än bara ett självmord.

Omdöme:
Den första boken i den här serien tyckte jag var mycket bra och efter att nu har läst/lyssnat på tre av Kristina Ohlssons böcker tycker jag fortfarande att ”Askungar” är den bästa men har höga förhoppningar på ”Änglavakter” som jag nu har kvar. På något vis känns det här lite som en mellanbok och att den har mer fokus på relationerna i utredningsgruppen. Hur Fredrika blir mer accepterad och hur hon upplever den kommande mammarollen, hur Peders liv sakta men säkert börjar ordna upp sig och hur Alex ställs inför stora svårigheter. Det är dock väldigt trevligt att återigen få höra om gruppen och hur de utvecklas. Även Fredrika som växer otroligt som person.

Det är absolut inte en dålig bok, det säger jag inte, men jag tyckte inte den gav mig samma känsla som ”Askungar”. Jag tycker också att det kanske blev lite väl många trådar att fläta samman, jag blev kanske lite förvirrad ett tag.

Vad tyckte jag då om Mirja Turestedt som uppläsare? Mycket bra! Jag vet faktiskt inte om jag hade kunnat få en bättre upplevelse av en ljudbok. Hon läste med en sådan inlevelse som jag inte har hört sedan min fröken läste för mig i tvåan-trean på lågstadiet.

Mitt betyg: 3/5

Övriga böcker i serien:
Askungar, 2009
– Änglavakter, 2011
Paradisoffer, 2012