Den här veckan är min av Ingrid Olsson

Tänk att föräldrar kan vara så lättlurade! Pappa tror att hon är hos mamma, men mamma har dragit på semester med sin nya kille och tror att de har bytt veckor. Så nu har hon lägenheten för sig själv, hela höstlovet! Det första hon ska göra är att träffa Lukas. Snygga, snygga Lukas som hon hånglade med på festen i fredags. Och den här gången tänker hon göra mer än bara hångla med honom.

Ni vet när man tror att man ska få sig en riktigt bra och behaglig läsupplevelse och det egentligen slutar med en suck. Man blir besviken, undrar vad det var med boken som intresserade en och så vidare. Riktigt så illa var det inte med den här boken men det var tur att den var så kort, annars hade jag nog känt att det varit bortkastad tid.

Boken handlar om en tonårig tjej, vars enda mål i livet är att få ligga med Lukas, uppenbarligen. Det snackas ligga hit, ligga dit och om inte hennes ”kompis” hänger på så är hon en tönt. Ungefär. Till viss del kan man känna igen karaktärerna från ens egen högstadieålder och det här fjortisbeteendet är ju inget nytt men det är så långt ifrån hur jag lever idag att jag till och med har svårt att förstå att jag har varit där.

Även om jag skulle se bortom liggandet, hur hon behandlar sina ”vänner” och allt det där så saknar jag fortfarande en vettig handling. Precis som jag skrev ovan går boken mer eller mindre ut på att hon ska få ligga och hur roligt låter det på en skala? Lite mer handling, lite mer djup, tack.

Tyvärr blev jag väldigt besviken på boken, men möjligen är den intressant för tjejer och killar som faktiskt är där idag. I den åldern när det är viktigt med bekräftelse och så vidare. Jag gillade dock Ingrid Olssons sätt att skriva, de korta kapitlen och såklart längden på boken.

Tack till Gilla Böcker för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 2/5

Författare: Ingrid Olsson
Utgivningsår: 2017
Förlag: Gilla Böcker
Läst färdigt: 17 september 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Annonser

Höstdåd av Anders de la Motte

En sensommarkväll 1990 tältar fem barndomsvänner vid sitt hemliga badställe, ett nedlagt stenbrott på en skånsk ås. Nyss har de tagit studenten och vuxenlivet väntar runt hörnet. Stämningen är därför upprymd, men också vemodig eftersom vännerna inser att den här kvällen innebär ett farväl både till ungdomstiden och till varandra. På mer än ett sätt ska det visa sig för när morgonen gryr och det första höstregnet fallit flyter det en kropp i stenbrottets mörka vatten. En tragisk olycka fastslår polisutredningen, men alla är inte övertygade.

I tjugosju år förblir händelsen ett sår i bygden, en konflikt som stilla bidar sin tid. Och när den gamle polischefen ersätts av Anna Vesper, en nyinflyttad mordutredare från Stockholm, börjar dunkla krafter sättas rörelse. Snart har Anna inget val. Hon måste ignorera alla varningar och öppna ärendet från hösten 1990. Hösten få säger sig minnas men som ändå aldrig blivit glömd.

Boken är uppdelad på två tidsåldrar, dåtid och nutid. Dåtid utspelar sig 1990 då de fem ungdomarna tältar vid stenbrottet och i nutid får vi följa Anna och hennes dotters flytt till en liten ort i Skåne där Anna fått jobb som polischef. Fallet vid stenbrottet har legat som en tyst, mörk hemlighet sedan det hände och den här bykänslan kommer verkligen fram. Ingen vill hänga ut någon, ingen vill berätta om något de eventuellt sett för de vet vad som kan hända och så vidare. Alla känner ju alla på sådana ställen och rykten sprids snabbare än vinden. Jag känner igen mig väldigt mycket där eftersom jag är uppväxt i ett litet samhälle.

Boken har både ett driv och är lättläst, vilket resulterade i att jag läste ut den ganska snabbt. Historien var såklart även spännande och man ville veta mer om karaktärerna. Ju längre boken går, desto mer får man veta om t.ex Anna Vesper och varför hon ”flyr” från sitt gamla liv. Man får också nys om vem den mystiska Håkan är som Anna ”pratar med” i sitt undermedvetna.

Ett litet problem som jag kände att boken hade var att det var ett helt gäng med stereotyper och i vanliga fall stör jag mig inte på det, men här är det inte mycket till karaktärsutveckling. Den enda som egentligen förändras längs vägen är Jens, vilket är konstigt med tanke på hur han betedde sig från början och vilken sida han uppenbart stod på. Det tog inte mer än ett slagsmål innan han ändrade uppfattning. Lite märkligt!

Slutet hade jag faktiskt inte väntat mig. Eller jo, kanske till viss del men inte motiven. I det stora hela var det som sagt snabb och bra läsning, men kanske att jag hade förväntat mig något mer.

Tack till Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Anders de la Motte
Utgivningsår: 2017
Förlag: Forum Bokförlag
Läst klart: 15 september 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Kungens Fånge av Victoria Aveyard

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

Mare Barrow är fånge, maktlös utan sin blixtförmåga, hemsökt av de förödande misstag hon begått. Hon lever på nåder av den förrädiske unge man som hon en gång älskade, Maven Calore. Numera är han kung, och han fortsätter att väva sin döda mors nät för att behålla kontrollen över sitt rike – och över sin fånge. Samtidigt fortsätter Mares gäng av blandblodiga och röda att organisera sig, träna och expandera.
De förbereder sig för krig. Och Cal, prinsen som befinner sig i exil och har sitt eget romantiska intresse av Mare, är beredd att göra allt för att få henne tillbaka. När blod ställs mot blod, förmåga mot förmåga, finns det kanske inte någon kvar som kan släcka elden – och Norta, så som Mare känner det, riskerar att förtäras…

Det var ett bra tag sedan jag läste Glassvärdet nu och jag minns att jag blev lite besviken på den. Därför tog det också emot lite att plocka upp Kungens Fånge MEN, Aveyard är tillbaka på riktigt nu. Spänningen fanns där, kärleken också, upproret och kämpaglöden likaså.

Jag trodde ärligt talat att det skulle bli ganska trist att följa Mares fångenskap men trots flera utbrott visade hon att glöden fanns där, hela tiden. Alla känslor mellan henne och Maven, de hemskheter som Merandus och Evangeline utsatte henne för och allt runt omkring sporrade mig att läsa vidare. Jag ville ju veta vad som skulle hända Mare! Samtidigt fick vi följa Blodsvärnet i deras planer och agerande. Spännande!

Språket var bra och läsandet flöt på, precis som förväntat. Det är ändå en ganska maffig bok men jag lyckades läsa ut den snabbt. Jag gillar också att den gick in lite mer på Maven, på djupet. Det är också mycket smidande av planer, hemligheter som kommer upp till ytan och så vidare, vilket gör att man kan pussla ihop delar av föregående böcker på ett nytt sätt. Det blir inte som en mellanbok, som nummer två tyvärr blev, utan i stället en fortsättning på historien och en nödvändig del i mina ögon.

Slutet var väl inte oväntat om ni frågar mig men samtidigt undrar jag hur snabbt en människa kan förändras! Det kändes lite påtvingat men vi får väl se hur det går i den sista delen. Jag väntar spänt!

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Victoria Aveyard
Serie: Röd Drottning #3
Utgivningsår: 2017
Förlag: Modernista
Läst färdigt: 12 september 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON

Tidigare böcker i serien:
Röd Drottning (Röd Drottning #1)
Glassvärdet (Röd Drottning #2)

Papperssjälar av Emma Johansson

Emilia är inte så peppad på livet längre. Hon har inte varit det sen den där dagen förra våren när Theresia blev påkörd av tåget. Men varför påverkar det Emilia så mycket? Det var en fruktansvärd olycka, och hela skolan sörjer, men Emilia var aldrig nära vän med Theresia. Bara ytligt bekanta. Men det är något med den populära tjejens död som stör henne. Något som gör den nya vänskapen med Viktor, Theresias äldre bror, riktigt jobbig. Ingen annan förstår varför Emilia förändrats så mycket, eller varför hon är så obekväm i Viktors sällskap. Men sanningen är att Emilia har en hemlighet som rör Theresias död. En hemlighet som kan förändra allt.

Den här boken började ärligt talat lite segt och efter att ha läst många riktigt bra böcker innan denna började jag fundera på om det var här det skulle vända MEN så plötsligt fastnade jag bara och slukade resten av boken i ett svep. Mer eller mindre.

Jag hade inte läst så mycket om boken innan jag plockade upp den och var därför lite fundersam till Emilias beteende angående Viktor, men bit för bit dök hennes hemlighet upp till ytan. Jag förstår hennes tystnad, jag förstår att hon ville hålla ett löfte men samtidigt känner jag mig lite tveksam till att hon ändå inte införlivade Theresias familj – på något sätt. Nu vet jag inte hur jag själv hade reagerat eller handlat i och för sig men det kändes konstigt.

Det är en stark berättelse som innehåller allt från vänskap till kärlek och död. Det är mycket känslor och Emma Johansson skriver på ett väldigt bra sätt som gör att berättelsen flyter på. Absolut en bok att ta sig an i höstmörkret och jag hoppas på att få läsa mer från Johansson i framtiden.

Tack till Vox by Opal för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Emma Johansson
Utgivningsår: 2017
Förlag: Vox by Opal
Läst färdigt: 31 augusti 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON

Allt jag inte sa av Yrsa Walldén

Tänk att flytta till en helt ny stad utan att känna en enda människa. Tänk att börja på högskola och plugga manusskrivande för tv och film. Och tänk att möta Dena, ditt livs kärlek, som verkar känna precis som du men som har en pojkvän. Tänk att hantera allt detta, ett nytt hem, nya vänner, ett nytt du, när allt du kan tänka på är en överväldigande kärlek som tar över hela din kropp.

Jag läste faktiskt ingenting om den här boken innan jag plockade upp den, utan det var helt och fullt omslaget som föll mig i smaken. Enkelt men så fint på något vis. Jag visste ju såklart att det var en ungdomsbok och efter att ha sett den bland höstens böcker blev jag såklart nyfiken. Gissa om jag blev glad när Vox by Opal skickade hem ett recensionsexemplar till mig då?

Boken handlar om en tjej som flyr sina hemtrakter för en helt ny stad, nya vänner och ett nytt liv. Jag känner igen mig mycket i detta. Jag är uppvuxen i ett pyttesamhälle i Halland men så fort jag fick chansen tog jag den och flyttade till Borås. Jag kom in på högskolan, precis som huvudkaraktären i den här boken, och valde väl egentligen helt fel men huvudsaken var ju att jag hade flyttat. Eller? Samtidigt träffade jag mitt livs kärlek. Huvudpersonen och jag har med andra ord väldigt många likheter och det är lite intressant att läsa om. Det är dessutom kul att få läsa om högskola/universitet i stället för gymnasiet när det gäller ungdomsböcker. Det händer sällan!

Precis innan jag plockade upp Allt jag inte sa läste jag en annan bok som hade HBTQ-tema och så stöter jag på det även här. Vilket sammanträffande! Det behandlades dock mer i ”det tysta” här tyckte jag men samtidigt inte som hemligheter. Det är svårt att förklara men jag fick i alla fall inte så mycket HBTQ-vibbar som jag kanske ville ha.

Kapitlen är väldigt korta och boken går således väldigt snabbt att läsa. Det är ett fint språk, nästan lite poetiskt.

Det som gör att boken faller lite för mig är karaktärerna. Jag fastnar inte för någon, får ingen riktig känsla för någon och trots att jag känner igen mig så känner jag inte igen mig i huvudkaraktären. Det blir lite platt och som vilken story som helst. Dessutom var slutet lite väl förutsägbart.

Tack till Vox by Opal för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Yrsa Walldén
Utgivningsår: 2017
Förlag: Vox by Opal
Läst färdigt: 25 augusti 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON

Du känner mig så väl av Nina Lacour och David Levithan

Mark och Kate har gått i samma klass i ett helt år, men har ändå aldrig pratat med varandra – tills de en kväll råkar springa på varandra på stan. Det är Pride-festival och Mark har lämnat tryggheten i den lugna förorten för att bege sig ut i den glittrande stadsnatten. Kate har precis missat chansen att träffa den person som hon på avstånd är förälskad i. Och Mark är samtidigt kär i sin bästa vän Ryan.

Mark och Kate vet ännu inte hur nära de ska komma att stå varandra, hur stark deras vänskap ska bli – en vänskap större än någon annan.

David Levithan har ju länge varit en favorit hos mig och därför var mina förväntningar ganska höga gällande denna bok. Tyvärr uppfyllde den inte alla mina förväntningar och hamnade lite i ”mjä-mja-nja”-stadiet, vilket såklart är väldigt tråkigt.

Jag hade lite problem med trovärdigheten i den här boken. Dels den plötsliga vänskapen mellan Kate och Mark, dels kärleken mellan Violet och Kate (som aldrig ens hade träffats) och sedan förstår jag inte riktigt hur Mark verkade komma över Ryan så otroligt snabbt att han var helt okej med att umgås med honom och Taylor. Jag hade dessutom lite svårt för att sätta mig in i någon av karaktärerna. Jag kände igen typerna från t.ex gymnasiet men samtidigt var det så långt borta och jag irriterade mig lite på deras beteenden – speciellt Kate som inte gjorde annat än velade.

Hur som helst så gillade jag boken ändå. Den flöt på bra, jag gillar Levithans sätt att skriva och det var även kul att stifta bekantskap med Nina Lacour. Jag gillar att boken utspelade sig under så kort tid och Pride-känslan fanns verkligen där. Ytterligare ett plus för bokens alternerande berättare! Det kan bli bra och det kan bli dåligt men här tyckte jag att det fungerade väldigt bra.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Nina Lacour och David Levithan
Utgivningsår: 2017
Förlag: Modernista
Läst färdigt: 25 augusti 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON

En smakebit på søndag – Bettys värld

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu bland annat Bettys Värld av Marie-Louise Marc.

Handling:
Betty Svan är kärleksreporter på det glossiga magasinet Gala. Trots en galen chef trivs hon med sitt jobb som landets flitigaste relationsjournalist. Dessutom har hon precis inlett en passionerad relation med Dan, en säljare på en golftidning på samma förlag. Sommaren närmar sig, Stockholm blir allt varmare och livet leker. Eller? Snart börjar mörka moln täcka Bettys himmel. Dan visar sig vara en otrogen skit, det skvallras om nedskärningar på arbetsplatsen, Bettys mamma blir allt sjukare på hemmet där hon bor, och Betty både saknar och oroar sig över sina utflugna, vuxna barn.

Samtidigt uppstår pirriga känslor mellan Betty och hennes granne Henrik, en godhjärtad psykiatriker som bor i samma hus. Men kan en läkare verkligen bli kär i en skvallerskribent? Och kommer Betty ens våga öppna sig för kärlek igen?

Utan att ta av mig skorna gick jag raka vägen in i vardagsrummet och sjönk ner i soffan. Jag sträckte mig efter fjärrkontrollen till teven. Jag behövde lite distraktion. Pang pang – en polis i Los Angeles polisdistrikt sköts och föll ihop död. Jag zappade hastigt vidare. Tjopp, tjopp – en seriemördare avlägsnade kroppsdelar från sitt offer med vettlös uppfinningsrikedom. Illa berörd zappade jag vidare och hamnade mitt i en repris av ett dejtingprogram där alla deltagare såg ut som Isabelle Lindberg. Hon var en klon av sin tid. Men hellre formstöpta blondiner och unga män med sinnrika tatueringar än våld och mord. Fast helst ville jag ha kärlek och romantik. Jane Austen, återuppstå, kom hit, du behövs!
En begynnande huvudvärk letade sig upp från nacken till bakhuvudet. Jag lutade mig mot den pösiga soffkudden och tänkte på mamma i sjukhussängen. Dan, på ett lyxhotell i Dubai, kändes just nu väldigt långt borta. Och samtidigt molade det olustigt i mellangärdet. Att han inte ens hade försökt att ringa… Men det var väl inte hela världen, i morgon skulle han ju äntligen komma hem.