Författarintervju: Jenny Milewski

Jenny Milewski är 40 år gammal och bor med sin man, två döttrar och hund utanför Malmö. Hon arbetar som copywriter men för sju år sedan kom hon på tanken att skriva något helt eget. Hon gick därefter en skrivkurs och köpte skrivhandböcker och satte sedan igång.

Din debut ”Skalpelldansen” har nyligen kommit ut, hur känns det? Vad har du fått för reaktioner på den?
– Det känns mycket roligt och väldigt läskigt på en och samma gång. Det är ju inte förrän människor läser som man kan vara riktigt säker på vad man har skrivit. Och Skalpelldansen verkar vara en bok som folk reagerar väldigt olika på, vissa älskar den och andra gillar den inte alls. Kanske för att det är en metaroman med mycket genrevinkningar – som kanske inte överensstämmer med allas bild av hur en skräckroman ska vara. Men framför allt har mitt romandebuterande inneburit en möjlighet att kliva in i en helt ny värld. Samarbeta med ett förlag, göra intervjuer, träffa andra författare, gå på releasefester – jag har fått göra en massa saker som jag aldrig gjort förut. Och det är otroligt roligt.

Var det självklart att det skulle bli en skräckroman?
– Jag tror inte att jag funderade så mycket på genre när jag började, det blev helt enkelt vad det blev. Men jag har alltid älskat skräcklitteratur och är uppväxt på Edgar Allen Poe, Stephen King och ”Kalla kårar”. I Skalpelldansen har jag tagit kärleken till den typen av skräckberättelser och blandat med annat jag gillar, som mördare i mask och funderingar kring ondskebegreppet.

Vad tycker du är lättast respektive svårast med att skriva en bok?
– Det lättaste är att det är så fantastiskt roligt. Jag gillar verkligen att gå in i min värld och se vad mina karaktärer ska hitta på härnäst. För mig känns det sällan svårt eller jobbigt att sätta mig och skriva. Det svåraste är att själv veta om det man skriver är bra eller inte.

Vad skulle ge för tips till unga skrivare som drömmer om författaryrket?
– För det första tycker jag att man hellre ska drömma om att skriva en bok än om att bli
författare. Chansen att bli utgiven är ju så minimal att det är lätt att bli bitter på sin dröm om
man inte hittar en egen drivkraft i skrivandet. Förutom det är mina råd:

1, Ha roligt. Att skriva en roman tar hundratals timmar, så se till att du har så roligt som
möjligt under tiden. Välj spännande miljöer du själv vill utforska och skapa karaktärer som du vill vara med. För mig är skrivandet framförallt ett sätt att roa mig själv.

2, Skriv dåligt. Låt inte din egen känsla av du skriver dåligt hindra dig från att skriva
alls. Man måste skriva dåligt ibland för att kunna skriva bra till slut. Sitt inte och vänta på
inspiration eller fastna i nåt som inte blir som du vill. Förr eller senare löser det sig.

3, Dela med andra. Det bästa sättet att utveckla sitt skrivande är tillsammans med andra. Jag håller ibland skrivkurser på Folkuniversitetet och mina elever får aha-upplevelser hela tiden av de andras kommentarer. Så var inte rädd att dela med dig av ditt skrivande, för det är ju faktiskt därför man skriver – för att bli läst.

Till sist, vad tycker du själv om för böcker och författare? Vad inspireras du av?
– Som sagt, jag är en stor fan av Edgar Allen Poe och Stephen King, men också andra
skräckförfattare som Clive Barker och Joe Hill. Jag gillar också de amerikanska författarna
Bret Easton Ellis och Chuck Palahnuik som blandar skräckelement med samhällskritik. Men jag läser också mycket i andra genrer, Kerstin Ekman och John Irving är två gamla favoriter som båda är fantastiska historieberättare. Sen får jag väl erkänna att jag läser en hel del deckare också.

Jenny har tidigare skrivit på debutantbloggen om att skriva skräck och gett tips till blivande
skräckförfattare. Klicka här för att komma dit!